Idag besökte vi Auschwitz. Ju mer och mer jag såg av det desto mer sjukare blev det. Lägret var otroligt stort och vi tillbringade en hel dag där. Där fanns otroligt mycket människor, såpass mycket att det blev riktigt trångt.

Folk reagerade på olika sätt, vissa börja gråta. Jag kände mig på något sätt urholkad. Allra helst skulle jag ha velat ta mitt pick och pack och snabbt åka därifrån och aldrig mera tänka på allt det vidriga som skett där. Men det är inget bra alternativ. Det hela kändes så absurdt.  Det som var otäckt var att titta på  bergen av människohår som hade sparats.

Jag hade föreställt mig att lägret skulle ligga avlägset någonstans på landsbygden, men det gjorde det inte. Människor bodde helt tätt inpå lägret. Hur klarar de av att bo så nära?

Jag frågade vår guide hur hon egentligen klarar av att jobba där varje dag. Hon sade att det var lite jobbigt i början men hon har vant sig. Hon tillade att hon upplevde att hennes jobb var viktigt, vilket jag till 100 % kan hålla med om.

(foto: Valentina Tallqvist)

Just nu befinner vi oss i Krakow. Vi har tillbringat redan en natt här och först på måndagen reser vi till Berlin. Jag måste erkänna att jag helt enkelt älskar den här staden. Här är våren i full blom och det är minst 16 ° C här varje dag.

(foto: Valentina Tallqvist)

Nästan lika varmt som i Finland i Krakow.

Magiskt. (foto: Valentina Tallqvist)

(foto: Valentina Tallqvist)

Någon som firade sin svensexa.

Till råga på allt råkade vi springa på ett gäng med finlandssvenskar i Krakow. Den finlandssvenska ankdammen är allt bra liten.

Läxläsningen på den här resan är rent ut sagt ganska omöjlig. Att räkna matta i bussen kan jag slå ur hågen direkt. Bussresorna är långa och utmattande. När vi kommer fram till hotellet är vi dödströtta. Att besöka koncentrationsläger är faktiskt ganska utmattande. Det är svårt att börja med läxorna men det är något som måste göras.

Minnesstenen över Warszawas ghetto som vi besökte i fredags. Själva ghettot finns inte kvar mera. Det blev förstört under andra världskriget.

Minnesstenen ur ett fish-eye perspektiv. Minnesstenen hade i mitten en relief över judar som stretade sig framåt och som såg alldeles molokna ut. Det var som om de skulle ha gått i motvind, vilket nog säkert avspegla judarnas verklighet i ghettot.  (foto: Valentina Tallqvist)

På andra sidan av minnesstenen fanns en mycket mer dramatisk relief. Alla män i reliefen höll något vapen i handen, vilket säkert representerar upproret i ghettot som nazisterna helt brutalt kväste.

Reliefen på närmare håll. Någon hade placerat en tavla invid den liggande mannen på reliefen. (foto: Valentina Tallqvist)

Warszawas Big Ben är ett kulturpalats som Sovjetunionen sänkt till Polen. Kulturpalatset var stort som bara den. Det var påkostat så in i det sista. Till på köpet var det uppsmält obelisker och fontäner kring palatset. Resten av det Warszawa jag såg bestod bara av skyskrapor. (foto: Valentina Tallqvist)

I torsdags besökte vi förintelselägret Treblinka i östra Polen. Omkring 870 000 gick döden till mötes där. Nazisterna jämnade lägret med marken för att förstöra alla bevis för massmord.

(foto: Valentina Tallqvist)

Järnvägsspåren in till Treblinka.

(foto: Valentina Tallqvist)

Det var otroligt fint väder. Fåglarna kvittrade i bakgrunden samtidigt som vi bevittnade platsen där det begåtts ohyggliga brott mot mänskligheten. (foto: Valentina Tallqvist)

Det var rest stenar som representerade de länder som judarna i Treblinka hade kommit ifrån. Polen, Frankrike, Jugoslavien, Tjeckoslovakien och Belgien m.m.

Som sagt, ingenting av lägret finns kvar, men vid den platsen där gaskamrarna låg har det rests ett minnesmonument. (foto: Valentina Tallqvist)

Stenmonumentet i mitten av hela minnesmonumentet. Det var stort och mäktigt. (foto: Valentina Tallqvist)

Aldrig mera. Minnesstenen fanns invid det stora stenmonumentet.

Kring den stora och mäktiga minnesstenen fanns det en massa små stenar med namna på de människor som gått sitt öde till mötes i Treblinka. De små stenarna fanns i massor. Jag gick från sten till sten och läste de avlidnas namn och det kändes bara hemskt. (foto: Valentina Tallqvist)

Det svarta på bilden representerar massgravarna. Massgravarna öppnades 1943 med grävskopor och liken kremerades. (foto: Valentina Tallqvist)

En grupp kanadensiska judar var också där samtidigt som oss. För deras säkerhets skull patrullerade polisbilar kring lägret.