Idag besökte vi Auschwitz. Ju mer och mer jag såg av det desto mer sjukare blev det. Lägret var otroligt stort och vi tillbringade en hel dag där. Där fanns otroligt mycket människor, såpass mycket att det blev riktigt trångt.

Folk reagerade på olika sätt, vissa börja gråta. Jag kände mig på något sätt urholkad. Allra helst skulle jag ha velat ta mitt pick och pack och snabbt åka därifrån och aldrig mera tänka på allt det vidriga som skett där. Men det är inget bra alternativ. Det hela kändes så absurdt.  Det som var otäckt var att titta på  bergen av människohår som hade sparats.

Jag hade föreställt mig att lägret skulle ligga avlägset någonstans på landsbygden, men det gjorde det inte. Människor bodde helt tätt inpå lägret. Hur klarar de av att bo så nära?

Jag frågade vår guide hur hon egentligen klarar av att jobba där varje dag. Hon sade att det var lite jobbigt i början men hon har vant sig. Hon tillade att hon upplevde att hennes jobb var viktigt, vilket jag till 100 % kan hålla med om.

(foto: Valentina Tallqvist)