Den nästsista dagen på resan besökte vi Sachsenhausen. Det öppnades redan 1936 och var främst ämnat för politiska fångar. Efter kriget användes  lägret av Sovjetunionen fram till 1950 då fångarna främst var nazister.

Porten in till lägret.

Tomt. Fastän det inte finns så mycket på bilden fanns det ändå några baracker kvar. Gaskamrarna ock krematoriet sprängdes efter kriget.

Ner i marken genom luckan på bilden sänkte nazisterna ner folk är de fick leva utan mat och vatten under totalt omänskliga förhållanden.

I köket på lägret hade det målats riktigt nätta bilder på väggarna. Det var alldeles absurt.

Vi hade vår minnesstund vid denna obehagliga staty.

En knapp timme från Sachsenhausen finns  koncentrationslägret Ravensbrück som speciellt var ämnat för kvinnor och barn. Det var alldeles vidrigt att vara där. Precis brevid lägret finns den tyska sjön Shwedtsee. Nazisterna hivade askan från de kremerade i sjön. Det löpte en mur runt lägret, så fångarna hade ingen aning om att de var helt bredvid en sjö. Ravensbrück var beläget på ett så vackert ställe vilket kändes ganska bisarrt, med tanke på allt det hemska som pågått där.

Staty av kvinna och barn i Ravensbrück.

Barackerna som fångarna bodde i fanns inte kvar. Området är idag täckt med lavastenar. Under lagret av lavastenar finns det asfalt gjord på männsikoaska. Det är helt ofattbart! Nazisterna ville ju utnyttja precis allt de bara kunde.

Ju mer och mer jag såg av koncentrationslägrena desto mer sjukare verkade det hela. Det är helt enkelt svårt att greppa att allt det där hemska i koncentrationslägrena hänt påriktigt. För bara 70 år sedan fanns det så mycket ondska i såpass stora skalor, det är hjärtskärande.