Flashback
Publicerad: 22/05 15:00Dödens port.
Idag när jag läste på biologiprov hände något oväntat. Mitt i en mening om hjärtats slagfrekvens PANG fick jag en flashback.
På min näthinna spelades upp minne efter minne från samma plats, nämligen från tornet ovanför dödens port, alltså ingången in till Auschwitz-Birkenau. På resan till Förintelsens minnesmärken fick vi möjligheten att gå upp till tornet som hade fungerat som vakttorn. Min enda tanke då var ”Jaha, jag visste inte ens att man kunde gå dit”.
Utsikten från tornet. En liten turist grupp. Lite baracker. Bakom finns skorstenar från de baracker som alltså inte mera finns kvar.
Efter min flashback försökte jag läsa vidare i min biologibok. Men det gick inte. Jag fick flashback på flashback från tornet. Det som mitt minne spelade upp för mig var: människorna som var där samtidigt som jag, utsikten; stora gröna gräsmattor, den blåa himlen, järnvägsspår, skortstenarna från de baracker som inte längre finns kvar, parkeringsplatsen, stora turistgrupper.
Längre fram längs järnvägsspåret sorterade nazisterna fångarna som kom med godsvagnarna antingen till liv eller död.
Jag försökte än en gång att läsa på biologiprovet, men det var lönlöst för jag kunde inte koncentrera mig. Jag fick ett överväldigande behov att titta på de bilder jag tagit från tornet. Jag är glad för att jag tog bilder där, för nu i efterskott behövde jag faktiskt titta på dem. Jag hade på några dagar inte ägnat en enda tanke åt Förintelsen, men tillbakablickarna tvingade mig att göra det. Jag blev helt enkelt tvungen att stanna upp och tänka. Fastän jag aktivt inte tänker på Förintelsen och alla dess fasor så måste min hjärna behandla temat hela tiden utan att jag själv är medveten om det. Det var en helt otrolig upplevelse jag hade.