Idag har vi tillbringat valdigt mycket tid i bussen. Gransvakterna vid den litauiska-polska gransen gillade oss inte nagot vidare. Vi fick vanta vid gransen i EN TIMME innan vi fick aka vidare.Under den dar ena timmen blev folk ganska rastlosa och frustrerade. Var reseledare Bjorn-Tore larde oss polska i bussen, ha ha inte sa latt att uttala.

Vi besokte som sagt forintelselagret Treblinka. Det var nog en aning beklammande. Treblinka jamnades ju med marken och det enda som finns kvar ar ett mycket praktfullt minnesmarke. Bilder foljer senare. Jag kande mig ganska tom efter besoket i Treblinka. Att lasa om vad som skett under Forintelsen ar gripande. Men att besoka de har minnesmonumenten gor det hela mycket mer verkligt. Det ar sa tragiskt, sa tragiskt. Efter var minnesstund vid minnesplatsen sa ingen ett ord. Vad finns det att saga? Som tur ar stamningen i bussen litet muntrare, vilket far atminstone mig pa battre humor.

Warszawa ar den storsta stad vi besokt hittills. Precis bredvid vart hotell finns en kopia i naturlig storlek av Big Ben. Bussresorna ar langa och uttrottande. Annu borde man orka med laxor, vi far nu se hur det gar… Pa agendan imorgon: rundtur i Warszawa och besok i ghettot. Sedan foljer en resa till Krakow.

Jag hoppas att jag nagongang har mojlighet att ladda upp bilder senare och att skriva pa en dator med skandinaviskt tangentbord.

Och resan fortsatter…

Just nu befinner vi oss i Marijampole i Litauen. Vi har en lång dag bakom oss. Vi har suttit omkring 8 timmar i buss.

Vägen ur ett fish-eye perspektiv        Foto: Valentina Tallqvist

Vi besökte även Rumbulaskogen i närheten av Riga. På platsen hade omkring 25 000 judar avrättats. Minnesmärket bestod av små stenar i form av en Davidsstjärna. Bland stenarna var det  placerat en stor menorah. På de små stenarna kring menorahn var det inristat namn på de som avlidit

Vid minnesmärket fanns det åtminstone 5 stycken massgravar. Massgraven på bilden är såpass stor att  hela massgraven inte ryms med (foto: Valentina Tallqvist).

För att hedra minnet av de avrättade fanns det ljus på massgravarna. Det var hemskt att stå vid massgravarna och föreställa sig att människor påriktigt stått där på precis samma ställe innan de gick döden till mötes.

Bilden visar vägen till minnesmärket Rumbula skogen (foto: Valentina Tallqvist). Vägen pryddes av  gråa pelare ingraverade med en Davidsstjärna. Pelarnas pryddes även av svart nubbar vilket skapade en speciell stämning. Besöket gjorde ett stort intryck på mig och de andra verkade även berörda. Mike (min rektor) höll en kort minnesstund och till sist höll vi en tyst minut.

Det råder nog en gladare stämning i bussen. Folk skrattar, spelar kort och lyssnar på musik och har helt enkelt trevligt. Vi har även tittat på filmer i bussen angående Förintelsen. Vi åt lunch i Lettland. Maten var otroligt billig, jag fick en rejäl lunch för bara några euron.

Imorgon lämnar vi Marijampole för att besöka förintelselägret Treblinka.

Imorgon bär det av på resan till Förintelsens minnesmärken. Vi kommer att ta båten till Tallinn, åka därifrån vidare till Riga. Vi skall nämligen besöka Rumbulaskogen. Därefter åker vi till Marijampolė  i Litauen, där vi övernattar. Jag ser massor framemot resan, fastän det kommer att bli tungt på alla sätt och vis. Högen med läxor som också skall följa med på resan är oroväckande stor. Hemma är vi igen fredagen den 13 maj. Jag ska givetvis försöka blogga från resan så ofta jag har möjlighet. Spänningen inför resan stiger och stiger ju mer det närmar sig avfärden.

Jag har den här våren fått möjligheten att delta i en ganska speciell hissa-kurs i skolan. Nästa vecka kommer vi att resa till Centraleuropa för att besöka Förintelsens minnesmärken. Vi besöker Treblinka, Auschwitz och Sachsenhausen.  Resan kommer att bli otroligt spännande just för att vi kommer att besöka sådana ställen som inte är så vanliga turistmål. Många reser till Tyskland och också till Polen, men hur många av dem reser dit för att besöka koncentrationsläger? Som sagt, nästa veckas onsdag bär det av till Centraleuropa på en 10 dagar lång resa. Jag kan knappt vänta.