De två senaste veckorna har blivit kortare för oss som går i Norsen. Förra veckan hade vi ingen skola på fredagen, utan dagsverkedag, på vilket vilken vi skulle göra någonting nyttigt för att tjäna ihop en slant som går till välgörenhet. De flesta elever valde att jobba hemma i form av att hjälpa till med städning eller något liknande. Nu går veckorna med en otrolig fart, snart är det november och treorna har under 60 skoldagar kvar i gymnasiet!

Under den här perioden går vi treor en studiehandledningskurs till vilken det hör att delta i föreläsningar om minst tre olika högskolor eller universitet.  Dessutom har vi nästa vecka högskoledagen, då vi alla får välja två olika skolor att besöka.
Jag tycker det är otroligt bra att sådana här tillfällen och möjligheter finns att få bekanta sig med olika alternativ- det är ju ändå vår framtid vi talar om. Att veta vad man vill bli kan vara ganska svårt att veta när man bara är 18 år och inte känner till så många alternativ. ”Läkare, jurist eller ekonom”, tror många att är alternativen, men så är det ju faktiskt inte alls.

Själv vet jag redan vad jag vill studera och bli, och har redan vetat de i flera år. Jag har ända sen jag gick på sexan tyckt om att läsa om världsekonomin, och följa med börslistorna när jag bläddrat i Husis på morgnarna. Så vad skall jag bli då? Ekonom förstås.
Nästa vår söker jag in till Hanken, och därför satsar jag extra mycket på samhällslära- och matematikskrivningarna i vår.

Konkurresen på studieplatser i huvudstadsregionen är så hård nuförtiden, så det gäller nog att verkligen försöka sitt bästa. Men om det ändå inte går så bra så är ett mellanår inte heller ett så tokigt alternativ. Det gör säkert gott att få jobba, kanske ta lite kurser på öppna universitetet och passa på att resa runt i världen så länge man kan, utan att vara bunden till studier, jobb och senare familj.

Det är konstigt, nästan lite skrämmande hur fort tiden går. Det känns som det var igår man stod och och väntade på godis när abirekkorna körde förbi. Då tyckte man att abina var så vuxna, kloka och gamla. Och det är ju precis vad vi är just nu, abin alltså. Men vuxen, klok och gammal, det känner jag mig nog inte alls.