Frågan om skolnätet (eller ”servicenätet” som man på utbildningsverket talar om – åtminstone på finska sidan) väcker, förståeligt nog, reaktioner: de flesta har klart sagt ifrån och anser att det inte finns något gott att hämta ur denna fråga. Personligen har jag, med hänvisning till att jag är tjänsteman, undvikit att gå med i debatten men jag beslöt, efter att jag omvärderat frågan, att skriva något via bloggen.

Jag förstår den oro och osäkerhet som en dylik fråga väcker och jag är själv övertygad om att processen på alla sätt måste få ta sin tid och frågan måste ventileras från många perspektiv: inte minst om hur morgondagens samhälle kommer att se ut, vad som krävs av skolan imorgon och hur de allt mindre resurser vi har till vårt förfogande skall delas av olika enheter inom den offentliga sektorn. Frågan om trygghet och frågan om möjligheter och tillgång till god undervisning på alla stadier är viktigt. Också behovet av framtidens kompetenser och färdigheter bör noteras då vi diskuterar ev. profiler eller specialiseringar.

Då det gäller gymnasierna har det, så som jag ser på frågan, redan länge funnits en brist på resurser för att ordna specialkurser och kurser som ökar ungdormars intresse för frågor i samhället. Vi i Norsen saknar också möjligheten att ordna språkstudier i t.ex. spanska och ryska vilket vilket vore värdefullt. Vi har stora undervisningsgrupper p.g.a. att resurserna bygger på ett medeltal av antalet studerande. Våra elevvårdare skulle behöva mera tid för gymnasieungdomarna. Jag skulle också gärna se att vi skulle ha resurser för att utveckla profileringsfrågan; att ge något extra åt alla studerande, men pengarna räcker inte till.

Vi vet vad vi har; om framtiden är det svårt att veta annat än att den är här snart… Förändring och utveckling är begrepp som hör till vår tid: men det betyder inte att vi godtyckligt kör en viss väg. Det är alltid fråga om en process då vi talar om förändring. Ibland måste vi också vara modiga och våga ifrågasätta det vi gör och det vi har, men det betyder ju inte att vi behöver kasta det vi har nu bort i slasken.

I sista hand är ju målet, hur vi än har det, att ge en god grund för våra ungdomar att orientera sig i framtiden och att de, efter att de gått igenom första och andra stadiets utbildning skall ha en beredskap att gå vidare i livet och sista hand ta ansvar över vårt samhälle.

Jag önskar alla som bloggar och läser våra bloggar en riktigt god jul!

För några veckor sedan hade jag en lektion som jag nog alltid kommer att minnas. Jag hade en fråga att ställa och jag markerade precis som jag lärt mig första dagen i skolan.

Som den snälla och lydiga flicka jag är satte jag tassen i vädret och väntade länge och väl på min tur att ställa min fråga av läraren. Medan jag väntade på min tur var det en pojke i min klass som avbröt läraren och ställde exakt den frågan som jag hade tänkt ställa.

Jag blev otroligt sur. Jag hade försökt följa reglerna men det hjälpte ingenting till. Sedan kom jag på att liknande situationer faktiskt har skett förut. Flickor skall ju vara snälla och duktiga emedan pojkarna är vana att få mycket plats och uppmärksamhet.

Jag påpekade till killen i min klass att han faktiskt stulit min fråga. Då undrade han om jag lärt mig någonting under kursen. Vi hade nämligen läst boken ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” som just handlar om könsrollerna i samhället. Jag hade gått i fällan, men jag är glad att det hände. Nästa gång något liknande sker är jag bättre förberedd.

Ikväll gjorde jag något extraordinärt – jag hade bjudit hem ”min” grupp elever på lillajulsglögg med tillhörande middag. Många elever dök upp och det var väldigt trevligt. Vilka belevade elever vi har i vår skola! Hur trevliga de är att umgås med på det mera ”privata” planet. Det här kommer att bli en trevlig tradition, tror jag!

🙂

Jag har sedan 2002 tagit hand om en projektkurs: Folkmordens historia.
Det är fråga om en kurs där vi studerar fenomenet folkmord, men där vi också funderar på frågor kring tolerans, mänskliga rättigheter och antimobbning.

Det är fråga om en samarbetskurs mellan Brändö, Norsen och Tölö vilket jag uppskattat och som gett ett medvärde för projektet.

Nu förbereds nästa års kurs (hålls som ett seminarium) och den resa till Förintelsens minnesmärken som är en del av projektet.

Det är viktigt att skolan möter det övriga samhället. Det gör vi genom studiebesök och gästföreläsare, teater och biobesök. Vi har också utomstående experter som håller ett inlägg: redan i höst har Anna-Lena Laurén, Eva Biaudet och Reidar Wasenius varit våra gäster. Skolan höll sin arbetslördag med att vara på bokmässan. Ett föredrag om jämställdhet har hållist av malin Gustavsson. Inom ämnet lagkunskap följer vi med sittningar i rätten liv: det är en tankeväckande upplevelse för oss alla. Svenska dagen firades med ett föredrag. Snart har vi höstens dimission och julfest: tiden flyger iväg.