För några veckor sedan hade jag en lektion som jag nog alltid kommer att minnas. Jag hade en fråga att ställa och jag markerade precis som jag lärt mig första dagen i skolan.

Som den snälla och lydiga flicka jag är satte jag tassen i vädret och väntade länge och väl på min tur att ställa min fråga av läraren. Medan jag väntade på min tur var det en pojke i min klass som avbröt läraren och ställde exakt den frågan som jag hade tänkt ställa.

Jag blev otroligt sur. Jag hade försökt följa reglerna men det hjälpte ingenting till. Sedan kom jag på att liknande situationer faktiskt har skett förut. Flickor skall ju vara snälla och duktiga emedan pojkarna är vana att få mycket plats och uppmärksamhet.

Jag påpekade till killen i min klass att han faktiskt stulit min fråga. Då undrade han om jag lärt mig någonting under kursen. Vi hade nämligen läst boken ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” som just handlar om könsrollerna i samhället. Jag hade gått i fällan, men jag är glad att det hände. Nästa gång något liknande sker är jag bättre förberedd.

Vår fantastiska elevkår har fixat en mellanmålsautomat till Norsen. Ingen behöver mera gå omkring hungrig som en varg i skolan  I maskinen finns bl.a. frukter, Trip och Piltti. 😀 Det här är precis vad vi behövde.

Under hösten har vi i Norsen haft några gästföreläsare.  Vi har haft besök av bl.a. Anna-Lena Laurén. Förra måndagen hade vi besök av Eva Biaudet. Hon berättade om sitt jobb som minoritetsombudsman och allmänt om mänskliga rättigheter, människohandel och diskriminering. Powerpointen som hon använde finns på elevkårens hemsida här.

Människohandel är ett väldigt viktigt och aktuellt ämne, men det är inte någonting som jag går omkring och funderar på varje dag. Det var en verkligt tankeväckande och nyttig föreläsning som åtminstone fick mig att inse att människohandel även förekommer i Finland.

Jag tycker att det är fantastiskt att skolan ordnar med gästföreläsare. Det är en bra kontrast till det vanliga skolarbetet. Dessutom vidgar föreläsningarna vår kunskap i sådana ämnen som vi vanligtvis inte kommer i kontakt med. Under höstens gång är det på väg flera gästföreläsare och jag ser verkligen fram emot det!

Under veckoslutet har jag och ca 20 andra Norsen elever strosat omkring i skogen. BI 22, fältkurs i ekologi, är en frivillig kurs som vi deltog i på Lammi biologiska station.

En alldeles gräslig uppstoppad bäver med orangefärgade tänder. Enligt vår lärare Chrisu har bävern varit med om både ett och annat.

På fredagen bänkade vi oss i minibussen som tog oss till  Lammi biologiska station i södra Tavastland efter en två timmars färd.

På lördagen gick vi på svampjakt. Med skolans GPS:ar i handen begav vi oss ut i skogarna för att leta efter svamp. Vi hittade mycket svamp av alla de slag man kan tänka sig. Karl Johan, trattkantareller, soppar och champinjoner. Fastän det plockades en hel del giftiga svampar (av misstag) så hände ingenting värre i svampskogen, förutom att en flicka blev stucken av en geting.

Resultatet av svampplockningsäventyret var en utsökt svampsoppa som vår biologilärare Chrisu tillredde. Vi fick så god mat på Lammi biologiska station att jag allvarligt började fundera på en karriär som biolog på stationen.

Vi klättrade upp på en ås som fanns bredvid svampskogen. Utsikten var otroligt fin.

I svampskogen fanns en liten vattensamling som faktiskt råkade vara Södra Finlands största källa. Vattnet var så rent att man kunde dricka direkt ur källan. Vattnet var klarare än det vatten vi får från kranen. Det var otroligt gott också.

Den största källan i södra Finland (Kellolan lähde)

Sista dagen på vår lilla exkursion besökte vi en myr. Det har varit en sjö som nu har växt igen. Vi gick i princip på ett väldigt tjockt lager av mossa. Under mossan finns vatten. Sjunker man igenom mossan så är det ganska sannolikt att man drunknar. Det var inte sist och slutligen så farligt att promenera på myren. Där befann vi oss med bakdelarna i vädret och plockade tranbär vilket fanns i rysliga mängder.

Skolan? Ja, den var nog helt bortglömd under hela resan. När man traskar omkring i vacker natur och får andas frisk luft så hinner man helt enkelt inte tänka på skrivningar, provveckor och läxläsning.

Tranbärsplockande. Myren var som en trampolin. Man kunde hoppa den och myren gav efter .

Speciellt under regniga dagar saknar jag våra palmer. Förra vintern övervintrade två enorma palmer i Norsen. De kommer ursprungligen från Mummotunneli. De övervintrade i Norsen just för att det är för kallt för palmer att vistas ute i det finska vintervädret. Palmerna spred en lite exotisk stämning. Jag hoppas palmerna kommer tillbaka för det känns lite tomt utan dem.

Skrivningarna bara fortsätter den här veckan och nästa vecka, så det blir en hel del preppande ännu några veckor framöver. Det roliga är att precis när skrivningarna tagit slut börjar provveckan. Provveckan känns ju egentligen ganska futtig i jämförelse med skrivningarna.

Hörförståelsen i finska avklarad. Dags att vässa pennorna för engelska hörförståelse. Att det var första gången som de flesta av oss deltog i skrivningarna märktes nog. Det var en nervös och spännande känsla hängande i luften under provet.

Lärarna är så otroligt uppmuntrande och stödjande. ”Det kommer att gå riktigt bra” får vi höra hela tiden av lärarna . De sporrande orden hjälper nog till att stärka självförtroendet. 🙂

Norsen har rykte om sig att vara en snobbskola. Jag kommer ihåg ett mode reportage från Volt (HBL:s f.d. månadsbilaga) för några sedan. Det fanns en bild på en ung flicka insvept i en drös av märkeskläder. Bildtexten löd: Fröken Norsen.

Av bekanta och bekantas bekanta har jag hört massor av rykten om snobbigheten i Norsen. Som exempel tyckte någon att vi Norsen elever alltid använder seglarskor och kommer med limousine till skolan.

Jag skulle gärna komma med limousine till skolan, jag är dessvärre tvungen att gå.

Alla har sina bra och dåliga dagar. Förra fredagen hade jag en liten sämre dag, skruvarna satt lite lösare än normalt.

Sista lektionen på fredagen brukar vara den tyngsta,  veckoslutet är så nära. Sista lektionen förra fredagen hade jag matta. Jag trodde ärligt talat att man endast behövde kunskaper i räknekonst på matta lektionerna, men det behövs nog lite mer.

För att lösa en matta uppgift behövde jag och min klasskompis veta hur många sidor en tärning har. Efter frenetisk tankeverksamhet kom vi fram till att det rätta svaret var fem sidor. Jag tror inte att vår lärare var så imponerad.

Efter att man gått 11 år i skolan förväntas det nog att man skall kunna alfabetet. Det lär man ju sig redan på ettan. En annan uppgift vi skulle lösa krävde att man kunde bokstäverna i alfabetet. Det vållade ju förstås problem för mig och min klasskompis. Vi hade en intensiv debatt om vilka bokstäver som över huvud taget existerar i det svenska alfabetet. Till slut räknade vi bokstäverna på fingrarna i ton till alfabet sången.

Sist och slutligen frågade jag vår matte lärare att visst har väl alfabetet 29 bokstäver. Svaret var ett hjärtligt skratt.

Ibland blir lätta och självklara saker alldeles för svåra och man känner sig lite enfaldig (som jag kände mig). Jag och min klasskompis var lite tröga, men åtminstone fick vi och vår matte lärare ett gott skratt.

Skruvmejsel ritad av Wilhelmiina Arjatsalo.