Norsen är en gammal skola: både som en skola och som skolfastighet. Skolan grundades redan 1864 och de äldsta delarna av skolbyggnaden är från 1880-talet.

Det betyder att det finns månag berättelser om hur det var och är att gå i skola på Unionsgatan 2: alla elever bär med sig sin egen berättelse, sin egen historia. Berättelsen kan innehålla stunder av glädje, besvikelser och också rädslor: ingen skola – eller ingen institution/arbetsplats – är fri från mobbning. Självfallet hoppas jag att de flesta ungdomars berättelse, deras egen skolhistoria, har ett lyckligt slut.

Den bild människor har av en specifik skola präglas av dessa berättelser och av skolans historia. Det betyder att det finns många uppfattningar och vinklar på vad Norsen är: uppfattningar som för oss som arbetar här känns främmande. Men jag tror att där det mest skiljer sig är de vuxnas och ungdomars syn på skola och därför blir berättelserna olika med olika betoningar.

Historien kan vara en rikedom men den kan också vara en belastning: det är beroende vilken vinkel och med vilka ögon vi ser på den.

Solen skiner och september är som vackrast: dags att jag återgår till vardagen med budgetpapper och M2. Frågor som sällan ger ett mervärde för skolans historia.

Norsen har rykte om sig att vara en snobbskola. Jag kommer ihåg ett mode reportage från Volt (HBL:s f.d. månadsbilaga) för några sedan. Det fanns en bild på en ung flicka insvept i en drös av märkeskläder. Bildtexten löd: Fröken Norsen.

Av bekanta och bekantas bekanta har jag hört massor av rykten om snobbigheten i Norsen. Som exempel tyckte någon att vi Norsen elever alltid använder seglarskor och kommer med limousine till skolan.

Jag skulle gärna komma med limousine till skolan, jag är dessvärre tvungen att gå.

Studentexamen är för oss i skoladministrationen idag ett året om projekt: ungdormarna skriver prov både på hösten och på våren. Det innebär att vi har en ansöknings- och anmälningsrumba närmast året om… Det finns i praktiken inte särdeles många veckor i vårt schema då studentexamen inte på något sätt finns med i bilden.

Det betyder helt konkret att vi ordnar tillfällen där vi systematiskt går igenom processerna kring examen, vi delar med oss information om ”allt” kring proven – ja, det blir sannolikt för mycket av allt, men studentexamen bygger på nationell lagstiftning och har därför ett omfattande regelverk.

Efter att anmälningarna är klara sänder vi ut räkningen för deltagande och beställer rätt antal provmaterial. Då provdagarna närmar sig går vi igenom de praktiska frågorna kring vilken utrustning man får ha med, var man skall vara och när.

Vi pusslar också ihop en övervakningslista där lärarnas ev. håltimmar fylls av övervakning: speciellt under hösten är det en utmaning för vår biträdande rektor att få ihop ett schema som skall täcka övervakning från kl. 7.45 på morgonen till kl. 17 på eftermiddagen vid behov.

Men trots allt arbete är detta med examen en central del av gymnasiernas verksamhet och vi gör vårt bästa för att våra ungdomar skall kunna fokusera på själva provet och inte behöva oroa sig över de praktiska arrangemangen.

Måndagen den 13 september är det allltså dags! Höstens prov inleds då med hörförståelseproven.

Som historiker vågar man sig på paralleller: skolan är som ett ”ånglok”. Det krävs en lång uppvärmning och det tar sin tid innan det kommer upp till maximal hastighet.

Skolåret har börjat bra, vilket jag är mycket glad över. De nya studerande har varit på lägerskola på Solvalla idrottsinstitut där både våra tutorer som Solvallas toppenpersonal stått för programmet.

Snart börjar höstens studentskrivningar och jag hoppas att ”abina” gett åtminstone lite tid på sommaren för att förbereda sig för dem.

Alla har sina bra och dåliga dagar. Förra fredagen hade jag en liten sämre dag, skruvarna satt lite lösare än normalt.

Sista lektionen på fredagen brukar vara den tyngsta,  veckoslutet är så nära. Sista lektionen förra fredagen hade jag matta. Jag trodde ärligt talat att man endast behövde kunskaper i räknekonst på matta lektionerna, men det behövs nog lite mer.

För att lösa en matta uppgift behövde jag och min klasskompis veta hur många sidor en tärning har. Efter frenetisk tankeverksamhet kom vi fram till att det rätta svaret var fem sidor. Jag tror inte att vår lärare var så imponerad.

Efter att man gått 11 år i skolan förväntas det nog att man skall kunna alfabetet. Det lär man ju sig redan på ettan. En annan uppgift vi skulle lösa krävde att man kunde bokstäverna i alfabetet. Det vållade ju förstås problem för mig och min klasskompis. Vi hade en intensiv debatt om vilka bokstäver som över huvud taget existerar i det svenska alfabetet. Till slut räknade vi bokstäverna på fingrarna i ton till alfabet sången.

Sist och slutligen frågade jag vår matte lärare att visst har väl alfabetet 29 bokstäver. Svaret var ett hjärtligt skratt.

Ibland blir lätta och självklara saker alldeles för svåra och man känner sig lite enfaldig (som jag kände mig). Jag och min klasskompis var lite tröga, men åtminstone fick vi och vår matte lärare ett gott skratt.

Skruvmejsel ritad av Wilhelmiina Arjatsalo.

Skolan har börjat och jag har ett spännande abi år framför mig. Norsens abi slogan är ”Miabi Vice”. När vi valde abi slogan förra våren hade det just varit riksdagsval och förslaget ”Svenska Abipartiet” fick många röster, men inte tillräckligt många för att vinna. Min kompis föreslog även ”Perusabin” som en motreaktion till Sannfinländarna.  Vår abi slogan är upptryckt på munkjackor som till allas glädje kom idag till skolan och som helt säkert kommer att användas flitigt under vårt sista skolår.

Norsens abilogo 2012

Nackdelen med att vara abi är att skrivningarna närmar sig, lite för snabbt enligt mig. Det är dryg en månad kvar till skrivningarna och den tanken stressar oerhört. Läsningen till skrivningarna upptar all min tid. Det gäller bara att läsa läsa läsa och hoppas på att det går bra.

Åter har ett nytt läsår kommit igång med fart. Kön till studiehandledaren är lång, nya ettorna har antagligen fått en för stor dos av info – hoppas tutorerna lyckats med att få fram budskapet att allt ordnar sig.

Imorgon så kör vi igång med skolvardagen och nästa vecka är det lägerskola för årskurs 1 på Solvalla idrottsinstitut. Om några veckor inleds höstens studentskrivningar…

Elever och lärare har börjat sitt sommarlov men ännu har vi aktiviteter i skolan. Om två veckor sker elevantagningen till våra gymnasier. Utgående från val och medeltalet i läsämnen på grundskolans avgångsbetyg får ungdomarna en studieplats på andra stadiet.

Elevantagning sköts genom en databas (som administreras från Utbildningsstyrelsen) som också drar gränserna för det lägsta medeltalet i de olika skolorna.

I Norsen får ungdomarna vid anmälan ett eget studieprogram med läsordning för första perioden, de får ett kursprogram till en introduktionskurs i gymnasiestudier och också ett preliminärt program för lägerskolan. Vi ger också information om vad som är bra att redan nu fundera på inför skolstarten i augusti.

Norsen har åter ett läsår bakom sig: skolåret avslutades med studentdimission. Stämningen var god och jag kunde åter konstatera att varje avslutning är unik. Efter tre år av tuffa studier går ungdomarna vidare i livet mot nya utmaningar.

Programmet var i sin helhet lyckat och speciellt studenternas tal till skolan var både tankeväckande och humoristiskt.

Jag önskar ännu en gång alla studenter lycka till i framtiden.

Idag är det sista sista sista skoldagen. Grattis alla studenter! Idag insåg jag för första gången att nästa år är det jag som får mössan.

Som avslutning på skolåret vill jag visa en liten del av vårterminen i bilder.

När abina stuckit blev vi tvåor äldst i skolan och vi hade gammeldans.

Under våren ordnade elevkåren en temadag. Matias skriver mera om det här. Bilden har min super duktiga klasskompis Wilhelmiina Arjatsalo ritat. Uppgiften var att rita en karikatyr av lärarna. En av Wilhelmiinas andra bilder har jag publicerat tidigare här. (förlåt Chrisu och Niklas- men bilderna är så bra ;))

Den efterlängtade kaffemaskinen som vår fantastiska elevkår ordnat kom den här våren. Läs mera om det här.

I maj deltog jag i resan till Förintelsens minnesmärken. Det är en av de bästa sakerna jag har gjort under mina 11 år i skolan. Bilden är från vår minnesstund i Auschwitz.

I biologin fick vi dissekera grishjärtan. Läs mitt inlägg här och Chrisus syn på saken här.

Under våren ordnade elevkåren Crazy. Läs mera om Crazy Race här.

Den sista skoldagen tillbringade vi på Sveaborg och till min glädje var det riktigt fint väder. Vi helt enkelt bara ”chillade”.

Jag hoppas ni alla har ett trevligt sommarlov.  Nästa gång jag kommer tillbaka till skolan kommer jag som abi (abi abi abi, abi hej abi hej osv.).

Ett stort grattis än en gång till alla studenter!